Envisa jävel

Jo det kan man nog säga att jag är . . . men tillslut säger kroppen ifrån eller i mitt fall min man. Nu har jag landat, känner sakta men säkert hur energin kommer tillbaka och man skrattar för att man är glad, man orkar leka och prata med Lennie för att man vill, man njuter av helt enkelt orka vara människa igen. Ibland kommer det ändå över en att snart måste man ju tillbaka till verkligheten, snart ska man börja jobba, hur ska man orka det? Måste bli bättre på att prioritera mig och min familj, inte låta jobbet ta över, jag som inte ens gillar mitt jobb! Vet att det kommer inte bli bättre, måste bort från jobbet söka nytt, det kommer aldrig bli bättre där. Har redan bränt alla mina broar där. Idag var det pysselkväll på dagis, hur mysigt som helst vi var där allihopa, jag, Lennie och Nicke bara det att vi har tid att göra något tillsammans är underbart. Vi pysslade fram renar, glittriga julgranar och spidermanpynt vilket Lennie uppskattade, Spindelmannen fick nämligen äran att få sov med honom i sängen i natt. Imorgon ska han på dagis igen ska försöka få lite gjort här hemma, å verkligen se till att få min promenad mår så mycket bättre av den men har inte hittat orken att komma ut de senaste dagarna, men antar att det är ok ändå.

Årets julkort :)