det är fan inte lätt att få det att gå ihop alla dagar! Mannen jobbar, ungen är allt annat än nöjd, tre hundar vill ut och man ska städa tvätta, hänga tvätt vika tvätt, laga mat, leka med ungen och mitt i allt det här försöka ta det lugnt, hur?! Jag håller på att stressa ihjäl mig, lite sömn på det och att sätta sig ner och äta middag, va är det, man har ju fullt upp! vissa dagar vill jag bara stänga in mig på toan och gråta, det skulle vara så skönt med bara nån timme då man slapp tänka på allt bara fick vara själv komma ifrån och få lite distans på det man är mitt uppe i. Det känns som att det skulle vara lite enklare då, men det är svårt utan körkort och med en man som jobbar och spelar hockey när han inte jobbar, var åttonde helg är han ledig, det känns som att jag sitter ganska fast här ute i skogen, å extra jobbigt är det när man inte har någon att prata med, eller någon som kommer på spontanfika, eller att man bara kan åka på spontanfika till någon, har nog aldrig känt mig så ensam. Det gör det ju inte bättre att ungen tycker att jag är allt annat än rolig, gråter när pappa går och slänger sig i armarna på alla andra än mig, det är så jävla tråkigt, å jag förstår honom, jag kan inte ägna varje minut åt honom även om jag vill och försöker, man måste ju liksom försöka pussla ihop allt här hemma också! Nej nu har jag gnällt färdigt, ska pusta ut och förbereda mig på en ensam eftermiddag här hemma, ett av två.
Till alla ensamstående föräldrar, ni är fan fantastiska.
Jag och lillskiten